Ångest. ÅÅÅÅÅNGEST. Idag har varit en riktig skitdag. Det enda bra var väl att vi hade styrka idag på idrotten vilket gjorde att jag förbrände en del. Mamma kom hem så jag var tvungen att äta eftermiddagsmellanmål. Blev 1 dl bär och knappt 1 dl laktosfri yogurt. Nu har jag precis fått middag i magen och det känns hemskt. En hel pajbit. Gissar på 300 kalorier. Svårt att veta.. Vill inte veta, det är alldeles för mycket oavsett om det är 200 eller 500. Pluggandet har gått åt helvete, kan inte koncentrera mig. Försöker skriva min engelskauppsats och läsa till hemkunskapsprovet imorgon. Allting går åt helvete. Precis som allt annat i mitt liv. 

Imorgon blir det kliniken. Åh, jag vill inte. Men sedan ska jag träffa M som kom hem från florida idag. Fina vännen. Nu måste jag plugga..

Peace & Love. 

  
Hann aldrig skriva något igår. Av någon anledning studsar jag upp ur sängen på morgonen, jag som är så väldigt morgontrött. Ångesten är på mig så fort jag vaknar och vill försäkra sig om att det är jag som gör min egen gröt och lägger upp så ingenting blir för mycket. Igår blev det så svårt, att dricka juicen blev världens sak. Ångesten tog tag i mig och sa åt mig att vägra. Att gå i skolan på förmiddagen är numera en kamp. Det enda jag kan tänka på är att lunchen så småningom kommer att komma, och jag vill inte ha den. Samtidigt så blir det världens liv om jag inte ens tag en tallrik. Och tar jag lite så blir jag tvingad att ta en tugga..
Vi slutade tidigt igår och jag åkte in till söder för att möta L. Vi fikade på Waynees och för mig blir det bara en kopp té. Ångesten lättade för ett tag och jag kunde prata utan lögner, för en gångs skull... Vid halv sex åkte jag hem och allt blev jobbigt direkt. Kvällen slutade i ångest och tårar.

Jag hatar mitt liv. Jag orkar inte mer. Ingenting blir bra, tiden bara går. Med mig, utan mig, jag vet inte. Jag tvivlar, det gör ont i min själ. Så fruktansvärt ont, och ingen ser..

Jag önskar så innerligt.
Att någon såg mina rop på hjälp
De tysta skriken som fastnar i halsen
Tårar som fyller mig inuti.
Trasig och vilsen.
Ingenting spelar någon roll,
min kropp är redan förbrukad.
Ni kan lika gärna ta den.. 

ÅNGEST.

dö.
dö. 
Åh vad jag inte orkar. Middagen har precis landat som en sten i magen, eller nej - som ett berg. Jag funderar på att stoppa fingrarna i halsen men mamma och pappa sitter ju så nära att de kanske hör. Jag vet inte vad jag ska göra, jag har ätit så otroligt mycket. Mamma hade lagt upp potatispressé och det var groteskt mycket. Och sedan fisken.. Skjut mig. Min mage är svälld som en luftballong och allting verkar ha växt på två minuter. Orkar inte. Jag hatar hatar hatar. Mamma tyckte att jag skulle ta en knäckemacka med ost på också. A-l-d-r-i-g. Jag mår illa av tanken. Åh. Jag vill dö. Vill inte leva mer. Äckelliv. Nu måste jag dessutom läsa i hemkunskapsboken om hälsa och mat och det gör ju inte saken enklare precis. Jag vågar knappt andas för att min mage är så stor. Vill inte att den ska bli ännu större. Nu ska jag göra sit-ups.

Peace & Love. 

Tårarna rinner medan jag äter 1 dl keso, ett halvt äpple och tre valnötshjärtan. Och massor av kanel. 120 kalorier ungefär. Jag vill inte..
Jag dras åt olika håll. Jag vet inte vilken väg som är rätt,
bara vilken som är enklast. 
Min själ är redan död, jag förstår inte varför jag är här.

Peace & Love. 

Jag är slut. Min kropp värker, min själ värker. Huvudet är tugnt och armarna orkar knappt lyfta sig. Jag pressar mig hårdare än vad jag egentligen orkar. Jag har inte tränat ordentligt sedan sommaren 2009 på grund av träningsförbud och nu har jag gymmat fyra dagar i sträck. Jag hoppade över lunchen idag. Och förmiddagsmellanmålet. Frukosten blev på tok för lite enligt matschemat men för mycket i mitt huvud. Men när jag kom hem hade mamma köpt en hallonbulle från bageriet till mig så jag åt den snällt... Men.... med fingrarna i halsen hamnade halva i toaletten. Det känns verkligen som att jag växer så fort jag stoppar någonting i munnen. Jag orkar inte. Meningslösa äckel liv. Det gör så fruktansvärt ont hur jag än gör. Vill. Inte. Mer.

Peace & Love. 

Vi har precis gjort allt vi inte borde göra.
Ångest. 

23.07 Det blev ingen fest ikväll. Det är dött. Jag mötte upp T och det fanns inte så mycket mer att göra än att gå hem. Nu har vi legat på sängen en stund och druckit té. T drack pukka parfymté. Jag drack grönt vanligt. Imorgon ska vi gymma. Mamma har köpt nya gymskor till mig idag, skönt. Det är döttdöttdött.
Fast vi har det ganska fint ändå. 

Peace & Love.