Hej där. Kan berätta lite om den senaste dagen. Igår åkte jag till gymmet och fick sällskap av finaste T. Vi gymmade en timme innan jag åkte till centralen för att möta A. A och jag gick och tog yogurtglass till mellanmål (fortfarande fettfri och pyttelitekalorier) och det gick okej. Det är skönt att veta att det inte är så mycket i. Sedan åkte vi hem till A och tog det lugnt. Hon är fin. Middagen hamnade också i magen tyvärr och sedan traskade vi för att hyra film. Psalm 21. Usch, jag var livrädd. Vi vågade inte ens se klart den. Det var väldigt.. psykiskt. Jag halvblundande. Sekter och psykiska saker skrämmer mig. Så vi tittade på Snabba cash istället. Lite efter tjej som inte har sett den men sedan somnade A så då blev det tråkigt att titta själv.. Klockan var bara lite efter tio när vi kröp ner i sängen dödströtta och somnade. Imorse vaknade vi och åt gröt och en förliten macka med förlite smör och förlite philadelphia enligt matschemat. Men jag gillade det. Sedan skulle vi fortsätta titta på Psalm 21 men jag blev livrädd fastän det var ljust ute.. Så vi gjorde oss i ordning och åkte till gymmet. ÄLSKAR det. Jag ska bli smal. Tunn och lätt. Nu är jag bara tjock. Åt lunch med mamma för att hon var hemma och sedan har jag inte gjort så mycket. Duschat och så. Ikväll blir det nog fest.. Nu ska jag städa. Världens tråkigaste inlägg.. men har ingenting i huvudet just nu. Är mest tom.

Peace & Love. 

Det blir att gymma själv idag. Men möter upp A efteråt och sover hos henne. Jag mår så illa, har suttit vid toalettkanten med fingrarna i halsen en lång stund. Jag har en ny medicin, antibiotika som tydligen är jättejättestark och jag blir helt konstig av den. Mot någon bakterie i halsen. Men själva medicinen gör mig sjukare än vad halsondet. Blev lunch idag, dock ingen frukost eller förmiddagsmellanmål. Känns skönt. Hoppas nu att illamåendet släpper.. Ska till gymmet nu..

Peace & Love.

Ångest så att det skriker om det.
Men jag är utmattad. Jag orkar inte. Jag åkte som sagt skidor innan jag åt soppa till lunch. Sedan åkte jag till stan för att gymma med A och det var så jävla skönt. Jag ska bo i gymmet. Jag var svimfärdig och istället för att äta typ ett litet äpple som skulle kännas bäst så åkte vi till gallerian för att äta yogurtglass. Jag brukar aldrig få ångest av yogurtglass men nu var det nästan så att jag ville slänga glassen på marken och bara gråta. Fast yogurtglassen är fettfri och innehåller pyttelite kalorier. Funderar på att skapa en ny diet. Yogurtglass-dieten. Man blir så äckligt mätt efteråt och skulle man bara äta yogurtglass tror jag att man skulle bli väldigt smal.. Sedan köpte jag skor och sådär innan jag åkte hem. Imorgon ska vi gymma igen. Underbart. Sen ska jag sova hos A, mys. Åh vad jag vill gymma. Jag har kanske övertalat mamma att köpa kort till mig nu, vill vill vill. Allting skulle bli så mycket enklare om jag fick träna varje dag.

Hela kvällen har jag suttit och försökt svara på frågor från C. Tårarna rinner medan mina fingrar skriver på tangentbordet. Det gör så fruktansvärt ont, jag vill bara glömma allt. Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv å inihelvete mycket. Värdelös.

Peace & Love. 

Kom precis hem från skidspåret. Var ute en och en halv timme. Att säga att jag inte blev trött vore att ljuga, men jag vet att jag förbrände. Då känns det bra. Jag ska snart äta soppa till lunch och sedan blir det iväg till gymmet med A. Jag vill bara gråta, min kropp värker och huvudet är tungt. Men jag måste. 

Peace & Love. 

Ångestdag livets värsta. Jag är förvirrad, det finns ingenting att säga. Jag orkar inte mer, det kan inte bli värre än såhär. 
maybe you all would consider it a joke
if i say that i hate myself
but now and then
when i look into the mirror
all i see is a big mistake

Peace & Love. 

Vid halv fem åkte jag in mot fridhemsplan och var på basliberalen i drygt två timmar. Det mest givande jag har varit med om på länge. Politik är inte meningslöst även fast mitt liv är meningslöst. Politiken bygger vårt samhälle. Och så länge jag lever kan jag fortfarande angagera mig i något som faktiskt är värt, som jag älskar.
Jag blev bjuden på fest av S. Jag vill dricka, skölja bort ångesten för ett tag. Göra mig levande under några timmar. Men jag fick inte. Inte idag. Mamma sa att jag inte kan ta hand om mig själv. Hon är rädd att jag ska vara med om något liknande igen. Men förstår hon inte, förstår ni inte. Det kan inte bli värre än vad det är. Det har redan hänt, det spelar inte längre någon roll. Att festa är ett sätt att hålla sig levande, flytande över vattenytan. Vi bråkade. Som alltid när min vilja inte går igenom. Fast idag orkade jag inte argumentera. Jag stannade hemma. Men jag har pratat med L. Hon är den enda jag kan prata med. Som jag kan berätta mina tankar för. Som jag släpper in i mitt liv. Hon är så bra, jag förtjänar det inte.
Jag förtjänar ingenting.
Imorgon är en ny dag. En dag som alla andra. En dag att försöka ta sig igenom levande med ångesten i ryggen. Jag ska träffa L och hon ska följa med mig till um. Sedan ska jag träffa N och därefter blir det kliniken. Vikt. Ångest ångest ångest. Jag tror att jag har gått upp alldeles för mycket. Men jag vet inte. Jag hatar ovissheten. Hatar att känna oron. Oron över om vikten har rusat upp. Om jag är för tung för vågen. Mår illa av bara tanken. Får tårar i ögonen av att föreställa mig det. Lite senare ska jag till sundbyberg där min psykolog finns. Jag mår illa av tanken på sundyberg. Det enda jag ser framför mig när jag blundar är när vi, fulla, åkte klockan tre på natten blåa linjen och möttes av honom. Han. Hela han. Jag minns knappt mer. Vi var i hans lägenhet och M fortsatte spåra med redbull och vodka. Jag och A inne på toaletten med panik. Ångest så att det skrek om det. Hans ord. "Jag brukar bara vara inne på bdb för att kolla efter snygga tjejer". Och där satt vi, tre femtonåringar i hans etta som inte ens hade en spis. Hans ord. "ni ska väl sova här?" Vi, fyra, i hans säng. Jag svalde den sura smaken i munnen. Jag var så nära på att spy, av ångest. Ska försöka att vara ärlig ändå. Jag ljuger hela tiden om vad jag gör, vilka jag träffar och hur jag mår. Jag skäms som inihelvete över mitt liv, det är därför. Ont. Ont.

 Peace & Love.

Medan vi faller, medan vi faller, medan vi faller i sorgprogrammen
Medan vi faller, medan vi faller, medan vi faller i sorgprogrammen
Vackert. Jag har legat i sängen hela morgonen. Mamma kom med frukost, det vanliga enligt matschemat. En av mackorna hamnade i toaletten. Jag ger efter anorexin. Men jag kan inte hjälpa det. Det är alldeles för mycket nu. Mycket i huvudet, hemma, i skolan. En halv banan blev det till förmiddagsmellanmålet. Men mamma köper världens minsta kravbananer så det var inte så farligt. Snart är det lunch. Vill. Inte. Ha. Maten. Jag kanske skulle träffa I idag. Klockan fem är det basliberal som jag ska gå på. Jag ska tvätta soffkuddarna och få tre hundra kronor. Jag borde sätta fart, klä på mig någonting. Jag är så inihelvete trött på mitt äckliga liv.

Peace & Love. 

Jag är hemma i stockholm nu.
Andas. Panik. Fet äcklig vidrig värdelös hora. Tårar. Ångesten är på mig hela tiden, tar sönder det som fortfarande är helt. Jag ser hans ansikte framför mig oavsett om jag blundar eller tittar. Hans ord ekar i huvudet. Du får inte berätta för någon, lova. Ingen kommer ändå att tro dig. Du kan ju knappast säga att du knullade mig. Du. Jag. Jag knullade honom. Mitt eget fel. Jag får skylla mig själv. Allt är mitt eget fel. Jag förtjänar det här. Men jag orkar snart inte mer. Det finns dagar då paniken aldrig försvinner, när hjärtat slår i otakt och när ångesten inte vill ge sig. Numera är de dagarna alla dagar. Alla dagar i mitt liv. Jag andas med någon annans luft, på reserv. Mitt hjärta slår med någon annans slag, på reserv. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Har jag inte dött färdigt snart? Eller kanske ska livet alltid kännas såhär.

Peace & Love.